Viking Dahl (1895−1945)

Skriv ut

Frode Viking Samson Dahl föddes i Osby 8 oktober 1895 och avled 4 januari 1945 i Halmstad. Han hade ett brett konstnärligt intresse och avlade både musikdirektörs- och organistexamen. År 1920−21 fick han internationell uppmärksamhet för musiken till Maison de Fous uppförd av Svenska baletten i Paris. I Sverige verkade Dahl från 1921 som pianopedagog, organist, körledare, skribent, musiklärare och tonsättare. Idéer kring allkonstverket präglade hans gärning och samhällsfilosofi. Dahl skrev scenisk musik, sånger, vokalmusik, kammarmusik samt en mängd verk för piano.

Prästsonen från Osby

I sitt omdöme om de svenska moderna tonsättarna lär Maurice Ravel i samband med sitt Sverigebesök 1926 ha yttrat: ”Bland era modernister i Sverige känner jag egentligen bara till en av de yngre, Viking Dahl, vars pantomim gavs av Svenska baletten i Paris. Hans musik tycktes mig extremt intressant.” Citatet ger en vink om det internationella avtryck som Dahl hade satt efter sin tid i Paris 1920−21, främst mot bakgrund av hans musik till baletten Maison de Fous (Dårhuset). Dahls internationella karriär blev dock kortvarig och han kom aldrig att få något större erkännande i det svenska musiklivet. Hans liv har liknats vid en inverterad version av Sagan om den fula ankungen.  

Frode Viking Samson Dahl föddes den 8 oktober 1895 i Osby. Fadern Samuel Dahl var kyrkoherde och kom från en släkt av präster och schartauanska lärjungar med ursprung i Bohuslän. Vikings musikintresse föddes tidigt och som barn spelade han violoncell medan modern Kate ackompanjerade på piano. För Viking blev musicerandet i hemmet avgörande för hans framtida yrkesval. Under sin tid som student vid Lunds privata elementärskola började han att komponera och han intresserade sig även för konst och teater.

Musikstudierna inleddes med lektioner i piano och violoncell vid Malmö musikkonservatorium, bland annat för pianopedagogen John Heintze. I samband med Baltiska utställningen 1914 kom Dahl i kontakt med moderna estetiska strömningar och då främst expressionisten Vasilij Kandinskij vars konst och konstfilosofi gjorde starkt intryck på honom. I tonåren formades det breda konstnärliga intresset som följde honom livet ut och där sammanförandet av musik, konst och dans utgjorde en av grundpelarna i hans tankar om allkonstverket.

Studietiden vid Musikkonservatoriet 1915−19

Sensommaren 1915 begav sig Dahl till Stockholm för att inleda sina musikstudier vid Musikkonservatoriet. Där vidtog studier i kontrapunkt, orgel, komposition och violoncell och han avlade både musikdirektörs- och organistexamen. Lärare var bland andra Olallo Morales, Andreas Hallén, Gustav Hägg, Carl Lindhe, Viktor Wiklund och Henning Mankell. Vid sidan av konservatoriestudierna tog han också lektioner i konsthistoria, måleri, teater och koreografi. Det var företrädesvis rysk och fransk modern konst och musik som han tog intryck av, vilket gjorde honom till en ovanlig kulturutövare i det tyskdominerade stockholmska musiklivet. Hans första opus, Suite orientale, tillkom 1916 och uruppfördes 1919 i Stockholm. Samma år publicerade han en artikel i vilken han skisserade sina tankar kring en ”helhetskonst”, det vill säga uppfattningen att närbesläktade konstarter bör förenas till en helhet. Här fanns embryot till de av Richard Wagner och Aleksandr Skrjabin inspirerade konstfilosofiska tankarna om Gesamtkunstwerk respektive synestesi vilka banade väg för Dahls humanistiska livsåskådning om allkonstverket.

Som många andra sökande musiker vid denna tid lockades även Dahl av kontinentens dynamiska kulturmetropoler. Efter rekommendationsbrev från Wilhelm Peterson-Berger och Armas Järnefelt och ekonomiskt stöd från de skeptiska föräldrarna begav sig den franskorienterade Dahl så till Paris för vidare studier och inspiration.

Paris och baletten Maison de Fous

Dahl anlände nyårsdagen 1920. Vid konservatoriet studerade han komposition för Paul Vidal samt på sitt huvudinstrument piano för Nathalie Radisse, Madeleine de Valmalète, Ricardo Viñemen och, kanske viktigast, för Rudolf M. Breithaup.  Han tog också lektioner för den moderna dansens pionjär, Isadora Duncan, och intensifierade sitt skriftställarskap med flera artiklar i svensk dagspress om det franska musiklivet och om allkonstverket.

Det var dansintresset som banade väg för Dahls mest bemärkta musikaliska insats, musiken till baletten Maison de Fous, som sattes upp av Rolf de Marés Svenska baletten. Efter en föreställning med Jean Börlin, dansare och koreograf på Svenska baletten, tog Dahl kontakt och erbjöd sina tjänster. Musiken skrevs under en hektisk tid sommaren 1920. Premiären ägde rum den 8 november och baletten fick en skandalomsusad uppmärksamhet där mottagandet speglar den samtida kulturstriden mellan traditionens gårdvarar och modernismens banerförare. Maurice Ravel imponerades av den svenske tonsättarens musik och jämförde honom med Igor Stravinskij. Uppskattande ord kom även från svenska tonsättarkolleger som Hilding Rosenberg. Baletten sattes upp ett trettiotal gånger på de europeiska scenerna och framgångarna innebar att Dahl en tid kunde försörja sig på sin musik och att han fick kontakt med Ravel (av vilken Dahl tog lektioner), Darius Milhaud och Francis Poulenc.  Dahls framtidsutsikter som tonsättare tycktes lysande, men de intjänade pengarna tog slut och hans föräldrar hemma i Osby ville inte längre ge honom ekonomiskt stöd. Han lämnade Paris i maj 1921.

Musiklärare i Lund

Efter en kortare period i föräldrahemmet och några studieresor till Berlin och Köpenhamn, dit han kontinuerligt kom att återvända under 1920-talet för att studera koreografi, sång, teater och konst, slog sig Dahl ner i Lund. I Lund gav han lektioner i piano och modern dans samt publicerade två pianopedagogiska skrifter. Han engagerade sig i Internationella Sällskapet för Samtida Musik (ISSM) och komponerade bland annat sviten Svenska låtar (Bröllopssuite) vilken framfördes den 12 februari 1927 i Stockholm.

År 1922 färdigställde Dahl allkonstspelet En sjömansvisa som tillsammans med Allsegraren är de verk där han tydligast omsätter sina teorier om allkonstverket i estetisk praktik. Handlingen i En sjömansvisa drivs fram av dansare med gåtfulla masker och utspelar sig i en skärgårdsmiljö som tillsammans med musiken, dekoren och texten (vilken är sammansatt av påhittade ord) ska belysa det allmänmänskliga. Under 1920-talet vände han sig emot teoretiserandet av musiken och den urbana miljö han menade att den samtida blodfattiga och maskinella musiken vuxit fram i. Framtidens musik skulle enligt Dahl istället bygga på naturupplevelser, ”primitiv kraft” och ”äkta känslor”. Ekonomin fortsatte att vara ett orosmoment och han tillträdde därför en organistbefattning i Varberg 1926.

Organist och allkonstnär i Varberg

Förutom arbetet som organist undervisade Dahl också i musik på flickläroverket i Varberg där han även byggde upp en skolorkester för blandade instrument. Han konserterade, ledde Varbergs musiksällskap, komponerade och startade förlaget Standard Edition. Den 24 februari 1929 framfördes brottstycken ur En Sjömansvisa i Stockholm men mottagandet var svalt. 1930 färdigställdes en första version av Allsegraren, ett verk som han själv såg som en lösning på ”allkonstproblemet”.

Som en röd tråd genom Dahls skapande liv löper hans arbete med allkonstverkets problem. Allkonsten omfattade inte bara hans komponerande och konstutövning, utan utvecklades till en bred humanistisk filosofi som inbegrep konstnärliga, religiösa, filosofiska, vetenskapliga och samhällsrelaterade visioner. Allkonsten skulle skapa en ny anda som var lösningen på den moderna människans alla problem. Genom musikaliska verk, skrifter, artiklar, föredrag och egna institutioner och skolor försökte Dahl oförtrutet sprida sitt evangelium. Måhända verkade detta totala uppslukande av en idé också som en hämsko på hans utveckling som tonsättare. Ensam, oförstådd och märkt av sjukdom avled Viking Dahl på Halmstad lasarett den 4 januari 1945.

Henrik Rosengren © 2015

Skrifter av tonsättaren

Framtidens musikdrama, Lund: eget förl., 1920 (även på franska Le drame musical de l´avenir, Paris, 1921).
Sjömansvisa: skådespel, Lund: eget förl., 1922.
Musikundervisning och musikkultur, Lund: Lindströms bokhandel, 1923.
Musikkulturella studier, Lund, 1923−24.
Grunderna till pianospelets teknik, Lund 1924.
På väg till ett allkonstverk, Lund: Lindströms bokhandel, 1924 
Allkonstaktion. Om allkonstverket och dess förutsättningar, allkonsttanken och vår tid, Lund: A. B. Skånska centraltryckeriet, 1934.
Den allkonstnärliga syntesen. Kortfattad orientering, Varberg: Standard-edition, 1939.
Det kvinnliga inflytandet i Wagners liv och konst: några reflektioner med anledning av ett 100-årsminne, Varberg: standard-edition, 1939.

Bibliografi

Dahl, Agneta: Dårarnas hus och kärlekens: om tonsättaren och allkonstnären Viking Dahl, Varberg: Utsikten förlag, 2005.
Edling, Anders
: Paris som vallfartsort för unga svenska tonsättare åren efter första världskriget, Uppsala: Uppsala universitet, 1970.
Fernström, John
: Jubals son och blodsarvinge: självbiografiska anteckningar, Stockholm: Fischer, 1997.
Haglund, Rolf
: Viking Dahl och drömmen om allkonstverket, i [Ulf Thomas Moberg (red.),] Nordisk konst i 1920-talets avantgarde: uppbrott och gränsöverskridande, Stockholm: Cinclus 1995, s. 70−82.
Hanson, Sten
: Vad tystade Viking?, i [Sten Hanson och Thomas Jennefelt(red.),] Tonsättare om tonsättare, Bromma: Edition Reimers 1993, s. 45−53.
Höijer, Olof: Viking Dahl och pianot. Ett bidrag till bilden av Viking Dahl, i Svensk tidskrift för musikforskning, nr 2, 1980, s. 23−50. 
Höjer, Carin:
Viking Dahl och balettverket Maison de Fous, Uppsala: Institutionen för musikforskning, Uppsala universitet, 1979.
Höjer, Carin: Förteckning över musikaliska verk ingående i Viking Dahls samling, Stockholm: Kungl. Musikaliska akademiens bibliotek, 1978.
Westman, Elisabeth
(pseudonym för Carin Höjer): Prostinnans blomstergata, Stockholm: Norstedt, 1955.

Verköversikt

Sceniska verk (baletten Maison de fous, allkonstverken Sjömansvisa och Allsegraren), verk för orkester (Orientalisk Suite, sinfonietta, Pastoral för oboe och orkester m.m.), kammarmusik (2 stråkkvartetter m.m.), verk för piano, sånger, verk för kör (även med orkester).

Samlade verk

En utförlig, inbunden verkförteckning sammanställd av Carin Höjer återfinns på Statens musik- och teaterbibliotek. Där finns också samtliga refererade verk som autografer, om inget annat anges.

Balettmusik
Maison de Fous, drame symbolique, 1920.
Javanesiskan, balettmusik för solodansös, 1942.

Allkonstspel
Sjömansvisa, skådespel, 1922. [Utdrag: Akt 2, 1922 . 1. Förspel till andra akten , 2. Aria, 3. Serenad, 4. Ballad.]
Allsegraren, allkonstspel i fyra akter, sista omarbetning, 1943.

Övriga orkesterverk
Suite Orientale op. 1, 1916. 1. Prélude, 2. Danse sacrée, 3. Scénes d'une rue orientale, 4. Danse profane, 5. Nocturne med sopransolo.
Sinfonietta h-moll op. 4.

Kammarmusik
Aubade för violin och piano, 1918.
Pastorale (O. Andersson) för piano och 2 violiner.
Pastorale nr 1 för oboe och piano op. 3, 1918.
Preludium – Menuett – Giga (Svit), för piano och violin. 1. Preludium, 2. Menuett, 3. Giga.
Scherzo för piano och violin A-dur, 1918.
[Stråk]Kvartett [nr 1].
Stråkkvartett nr 2.
Svenska låtar (Bröllopssvit) för piano, violin och violincell (Motiv ur Nils Anderssons samling av folkvisor) op. 26, 1920-tal. 1. Marsch, 2. Preludium och Koral, 3. Skullbräddlek, 4. Steklåt, 5. Skänklåt, 6. Brudpolska.
Trio, första satsen, för violin, violincell och piano F-dur, 1916.
Vaggvisa för violin och piano, 1918.

Piano
Nocturne e-moll, 1915.
Rägnväder, 1916.
Elegi giss-moll, 1916.
En dröm, 1916.
Verirrt, 1916.
Ètude. Folkvisa, 1910–20.
Gråbärgssång/Grått, 1919?
Humoresk, 1919.
Aubade/Morgonstämning, 1919.
Claire de lune.
Dimman lättar, 1930–40.
Introduktion och vals d-moll, 1910–20.
Ljungheden, 1910–20.
Liebeslied. Metamorfos, 1934?
Lyriska stycken op. 10, 1910–20. 1. Herdegosse, 2. Gosse och flicka, 3. Jätten grubblar (grått) [se Suite för piano], 4. Vallflicka (Danse pastoral) [se Suite för piano], Skeppsgosse (Fiskargosse) [se Suite för piano].
Preludium, 1920–30.
Plastiska moment, 1910–20. 1. Procession, 2. Preludium.
Salome, 1910–20.
Sarabande g-moll, 1910–20.
Sensation 1 och 2 op. 7.
Suite för piano op. 28, 1919. 1. Preludium, koral och postludium, 2. Danslek, 3. Legend, 4. Pastoral, 5. Marsch.
Två studier op. 2, 1920. Rägnväder: Assez modèré, 2. Inbrott: Modèré.
Valse lente, 1910–20.

Sånger för en röst och piano (om inget annat anges)
Då ljungen blommar, 1915.
Ich hab' im Traum geweinet (H. Heine), 1915.
I skogen (V. Rydberg), 1915.
I natten (V. Rydberg), 1915.
Majnattsröster (E. A. Karlfeldt), 1916.
Tomten (V. Rydberg), 1916.
Ljung (E. A. Karlfeldt), 1916–18.
Hymn (Psaltaren), röst och orgel, 1919.
Två sånger op. 5, 1919. 1. Sång om en blind flicka (R. Tagore), 2. Vaggvisa (Efter en isländsk visa).
Sång om en blind flicka (R. Tagore) op. 6, nr 1, 1919.
Pastorale och Serenade ur Sjömansvisa op. 9, 1922. 1. Pastorale, 2. Sjömansvisa.
Tacker Herranom (Bibeln), röst och orgel, 1934.
Det doftar av nyslaget gräs, 1936.
Två visor op. 11. 1. Susa sunnanvind, 2. Gråt mitt hjärta.
Tack vår gud.
När hon gick förbi.
Ute blåser sommarvind.
Vet du Gullemor (B. T. Cnattingius).
Jag längtar se dina ögons ljus.
Mitt hjärta är vildmarkens fågel (R. Tagore).
En Sjömansvisa (L. Dahlquist).
Susa Sunnanvind.
Sång om en blind flicka (R. Tagore).
Visa (A. Ahlman).
Fem visor. 1. Vet du Gullemor (B. T. Cnattingius), 2. Visa (A. Ahlman), 3. Säg, tänkte du på mig? (A. Ljungdahl), 4. Ljung (E. A. Karlfeldt), 5. Majnattsröster (E. A. Karlfeldt).
Tre sånger, för piano, en röst eller damkör op. 25, 1. Vaggvisa, 2. Majnattsröster (E. A Karlfeldt), 3. Polska (Ur Bröllopssuite).
Vildmarks och kärleksvisor. 1. Susa, Sunnanvind, 2. Är du den dröm, 3. Det doftar av nyslaget gräs.

Körverk med instrument
Danspoem ("Uti vår hage där växa blåbär"), soli, kör och orkester.
Kantat, komponerad vid Lunds Kvinnliga studentförenings 25-årsjubileum, soli, damkör, piano, 1925.
Majnattsröster (E. A. Karlfeldt), soli, kör, orkester, ms/autograf.
Pingsthymn ("En salig fröjd den dag beskär"), soli, kör, orgel.
Poem, manskvartett, flöjt och viola op. 11, ca 1920.
Psalm om sommaren (P. Lagerkvist), kör och orgel.

Blandad kör a cappella
Emigrantvisa (Svensk folkvisa).
Hyllningssång.
Liten Karin (svensk folkvisa).
Majnattsröster (E. A. Karlfeldt).
Polska.
Vaggvisa/Ute blåser sommarvind.
Vi ska´ ställa till en roliger dans för damkören (svensk folkvisa).

Manskör a capella
Säv, säv susa (Gustav Fröding).

Orgelverk
Bröllopsmarsch D-dur.
Fuga g-moll. Autograf i Storkyrkans i Stockholm notbibliotek. 1910–20.

Orgelharmonium
Lita kossa, lita ko, d-moll.


Verk av Viking Dahl

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 44